Finns ADHD?

Det finns ganska få diagnoser som skapat sådan debatt och sådan förvirring som ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Det anses, som diagnosen antyder, vara en brist på uppmärksamhet samt hyperaktivitet och impulsivitet. Vidare anses detta vara en biologisk brist, fast ingen egentligen vet att det är det. Vad man dock vet är att ADHD existerar i den bemärkelsen att den definierar ett beteende, något man tar ställning till vare sig man vill eller inte och som ger vissa konsekvenser för den som fått epitetet och dess omgivning.

Jag var på ett mycket intressant seminarium i mars anordnat av Göteborgs Centrum för Konsultation. Seminariehållare hette David Nylund. Han är en socialarbetare som forskat och arbetat länge med barn, och deras familjer, som diagnostiseras ADHD. Han är verksam i Kalifornien och är även aktuell i Sverige med en bok som heter ”Treating Huckleberry Finn”. Boken har en narrativ ansats för hur man arbetar med barn med denna diagnos. Den beskriver en metod som leder fram till att barnen och deras omgivning skall kunna förhålla sig till ADHD på ett konstruktivare sätt. Därigenom skall barnet och dess nätverk kunna förhålla sig till omgivningen på ett nytt sätt genom att de skapar en annan berättelse om sig själva och ADHD:s influens på dem.
Metoden består av fem steg och kallas för SMART-metoden där SMART står för S: Separating the problem of ADHD from the child.( externalisering). M: Mapping the influence of the ADHD on the child and family. A: Attending to exceptions to the ADHD history.(hitta undantag). R: Reclaiming special abilities of the children diagnosed with ADHD. T: Telling and celebrating the new story. Verktygen för metoden innehåller såväl ett narrativt som lösningsfokuserat arbetssätt.
David Nylund beskriver metoden som ett alternativ till Ritalina/Concerta behandling. Hans metod skall dessutom ge en säkrare och mer långvarig positiv effekt än medicinsk behandling.


Biologisk störning?

En fråga som dyker upp allt som oftast är om ADHD eller ADD (utan hyperaktivitet) finns? ADHD är ju en diagnos som, eftersom den finns klassificerad i DSM IV, räknas som en sjukdom, eller i alla fall en svår störning. ADHD ses alltså som någonting som någon har. Inte som ett begrepp som har skapats på grund av rådande omständigheter eller att omgivningen (t.ex. skolan) har svårt att anpassa sig till en viss person. Eller omvänt, att en person har svårt att inordna sig i den mall som samhället ställer upp. Vad betyder det till exempel att skolan idag på många håll kräver av eleverna att de ställer upp sina egna veckomål? Vad betyder lärarens undervisningsstil? Vad betyder hemförhållanden? Vad betyder stora klasser? Eller vad betyder det att barnen själva skall söka den kunskap som behövs för att lära sig det de skall lära sig? Det är en stor skillnad mot den gamla katederundervisningen. Detta kan, hos vissa barn, ge en högre grad av oro, myror i kroppen, sämre koncentration och högre grad av ilska och frustration.

ADHD diagnostiseras utifrån barns beteende. Man går alltså inte in i hjärnan eller genom ett blodprov fastställa någon brist. Detta skapar svårigheter att ställa objektiva diagnoser. De blir i högsta grad subjektiva och fokuserar enbart på barnets brister eller patogenes, ingenting om barnets styrkor eller andra förmågor såsom barnets koncentrationsförmåga när han/hon sysslar med något som intresserar honom/henne som att till exempel plocka isär och ihop en mopedmotor. Det fokuseras inte på barnets kreativitet, fantasi och sociala förmågor. Trots att man diagnostiserar genom att bara titta på om barnet uppfyller vissa beteendekriterier har man slagit fast att det är en biologisk störning. (Enligt David Nylund ställs diagnoser i USA ofta genom mycket summariska intervjuer.) Det innebär att man inte föreslår psykologiska/psykoterapeutiska behandlingsmetoder utan biologiska. Den medicin som används är Ritalina/Concerta.

Försök har dock gjorts för att kunna fastställa biologiska avvikelser. 1902 slog en fysiker, Still, in på det biologiska spåret som ledde fram till ADHD idag. Han slog fast att det kunde bero på någon sorts hämning eller kanske prematura skador.
1917 gjordes antagandet att problemen kunde bero på hjärnhinneinflammation. Läkare noterade att tillfrisknade barn ofta utvecklade hyperaktivitet, impulsivitet och lägre uppmärksamhetsgrad.

På 50-talet började det kallas för MBD, en liten hjärnskada. På 90-talet delade man upp ADHD i tre olika typer vilket ökade antalet diagnostiserade barn lavinartat. Vilket också gav en rejäl skjuts åt läkemedelsbolagen.
"Beviset" kom 1990 då en läkare vid namn Zametkin kunde visa att omsättningen av glukos var långsammare på vuxna ADHD-diagnostiserade än vuxna icke-ADHD. Glukos är viktigt för uppmärksamhet, motorik och kontroll av responser. Nu kunde ingen slå biologerna på fingrarna. Vad som inte rapporterades var att man upprepade studien senare med ungdomar istället. Då upptäcktes inga signifikanta skillnader mellan ADHD-ungdomar och icke-ADHD ungdomar. Zametkin fick också kritik för att det inte blev klarlagt huruvida den lägre glukosomsättningen var en orsak av eller resultat av uppmärksamhetsproblem. Det har också visat sig att vid behandling av Ritalina/Concerta svarar ”ADHD-gruppen” likadant på medicinering som kontrollgruppen.


Frågan kvarstår – Finns ADHD?

Frågan kanske är onödig då man lik förbannat måste stötta barn med dålig uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Skola, familj och övrig omgivning måste ges verktyg för att kunna möta barn som inte passar in i "mallen".
Det används olika psykoterapeutiska behandlingsmetoder i behandling av ADHD, bland annat kognitiv behandling. Den narrativa arbetsmetoden är en som visat sig ha stora framgångar.

Man kan ju fråga sig vad som skapat denna pandemi som den utvecklats till idag. Antalet ADHD diagnoser har bara i USA ökat från 900.000 år 1990 till över 5.000.000 idag. Där kan man ju lätt säga att fågelinfluensan ligger i lä. Eftersom botemedlet är Ritalina/Concerta (det har provats lite grand med fiskleverolja också) har produktionen av det läkemedlet ökat med över 700 % sedan 1990. USA står för 90% av jordens konsumtion av Ritalina/Concerta. Företaget är Novartis (f.d. Ciba-Geigy). Ciba-Geigy blev kända på 60-talet genom sin magmedicin Entero-Vioform som hämmade tillväxten av kroppsdelar hos barn till föräldrar som ätit medicinen. Barnen växte upp utan armar eller ben. Det var ju en skandal som Ciba-Geigy lade ned mycket pengar på att försöka dämpa. Inte heller med Ritalina är man så intresserad av att undersöka de eventuellt långsiktiga negativa effekterna.
Att bibehålla tankekonstruktionen att det är en biologisk störning är mycket viktig för denna enorma lönsamhet. Novartis har, för att bibehålla denna tankekonstruktion, skapat CHADD (Children and Adults with Attention Deficit Disorder). Det är främst en supportergrupp till föräldrar och andra vårdgivare till barn med ADHD. Där sprids information och litteratur om "sjukdomen", som förstärker och befäster att ADHD är en biologisk störning och förespråkar Ritalina. Den har i USA idag över 35.000 medlemmar. Många av medlemmarna har blivit stukade inom psykiatrin för att de fått skulden för barnets "störning" - att de har svårt att sätta gränser, ingen struktur, otydliga regler etc. Eftersom störningen är biologisk får föräldrarna absolution och får förstärkt sin besvikelse mot psykologin. Allt detta skapar en context där barnet får lära sig att han är störd (kanske till och med knäpp på något sätt). Kompisar och andra i omgivningen får lära sig samma sak, vilket kanske inte alltid ger så gynnsamma effekter.

I Sverige hävdar professor Christoffer Gillberg (CG), en av Sveriges mest kända forskare inom området, att omkring 7% av alla barn har DAMP eller ADHD. Detta kritiseras av forskaren och sociologen Eva Kärfve (EK). Hon menar att DAMP och ADHD inte finns. Båda blev mycket uppmärksammade i massmedia när EK begärde ut CG:s forskningsmaterial som låg som grund för hans påståenden. Se till exempel: http://sydsvenskan.se/sverige/article67090.ece CG vägrade och brände hela materialet med hjälp av sin fru och andra. Varför? Vad ville han dölja?


Pippi omhändertagen

Man kan ju roa sig tankemässigt genom att tänka på Pippi Långstrump (PL). Ett barn utan egentliga vårdnadshavare. Äter och sover oregelbundet. Skolvägrare. Impulsiv. Hyperaktiv. Svårt att följa samhällets normer (asocial). Svårt att koncentrera sig på en sak en längre tid. Har sin häst i bostaden. Innehar apa (karantänsbestämmelser?). Lyssnar ej på tillsägelser. Dåligt föredöme för jämnåriga.

Den av Pippi benämnde "Prussiluskan" (socialsekreterare) försökte vid minst ett tillfälle genomföra ett omedelbart omhändertagande, av PL, för en placering på institution. Detta misslyckades dock på grund av PL:s asocialitet och upproriska beteende som tillsammans med ovan gjorda beskrivning talar för ADHD (att Prussiluskan inklusive poliserna Kling och Klang var mer än normalt valhänta och klantiga kan dock ej ses som en störning då PDD , Prussiluskan Deficit Disorder, ännu ej finns med i DSM IV). I vilket fall som helst måste detta omhändertagandeförsök ha föregåtts av en utredning §11 socialtjänstlagen. Den utredningen har jag inte läst men skulle gärna vilja.
Hade nu PL hamnat under samhällets omsorg skulle hon med stor sannolikhet fått genomgå en utredning för att bekräfta ADHD. Eventuellt på BNK (Barnneuropsykiatriska kliniken) i Göteborg, under ledning av Professor Christoffer Gillberg.

Då vi alla redan kan se att diagnosen i stort redan är fastställd skulle PL ha ordinerats Ritalina och fortsatt institutionsplacering på grund av sitt osedvanligt upproriska beteende. Hon hade blivit äldre och ökat sina ansträngningar för ett oberoende vilket hade ökat samhällets ansträngningar av repressiva åtgärder. Vid myndig ålder släpptes PL ut, med bristfällig skolunderbyggnad och små chanser till arbete. Hon sökte sig till likasinnade på Plattan i Stockholm där hon självmant fortsatte sin medicinering i form av en renare form av den verksamma substansen i Ritalina. Hon hittades en råkall vintermorgon i en trappuppgång i ett hyreshus av en förskräckt boende. Dödsorsak: överdos.
Nu gick det ju inte till riktigt så här. Pippi lyckades ju undvika samhällets omsorger och fortsatte att impulsivt ge sig ut på många olika äventyr till alla barns stora glädje.


Sammanfattning

1/ Det råder idag ganska stor enighet om att forskarvärlden är ganska oenig om biologiska orsaker till ADHD. Ingen av de studier som har gjorts har hållit för en vetenskaplig granskning. Bland annat har studier som replicerats ej givit samma resultat som tidigare.

2/ Alla vet att vissa barn är mer impulsiva, mer okoncentrerade och mer aktiva än andra barn.

3/ Man vet också att dessa barn är utsatta för större risker att råka ut för olyckor, skada andra och hamna i dåligt sällskap.

4/ Man vet att vissa sammanhang barnet vistas i producerar samma symptom som de som ingår i ADHD:s kriterier.

5/ ADHD-debatten har en stor tendens att polariseras till antingen-eller. Antingen har barnet en biologisk brist eller så har det olämpliga föräldrar. Det skapar en farlig debatt som utvecklas till en kamp mellan skuld och icke-skuld.

6/ Man vet inte vad som är hönan och vad som är ägget. Man kan till exempel hos en person som är upprörd se en höjd grad av fria fettsyror i blodet, men det besvarar inte frågan om det är orsaken till hans upprördhet eller om hans upprördhet är orsaken till förhöjda fettsyror.

7/ Man vet ganska väl att en diagnos begränsar en människas repertoar. "Jag slog honom i huvudet för jag har ADHD" eller "Han slog honom i huvudet för han har ADHD" eller "Psykoterapi hjälper inte för han har ADHD". Många kapitulerar eller slår sig till ro med ett sådant konstaterande.

8/ Varför har till exempel hustrumisshandlare inte rönt samma uppmärksamhet bland biologer som okoncentrerade barn. Man kan ju börja leta efter hustrumisshandlargenen. Den som ger upphov till ESSSF (En Som Spöar Sin Fru). Varför begränsa sig till impulsiva och okoncentrerade barn?

9/ Man vet att centralstimulantia (Ritalin/Concerta) har samma effekt på så kallade normala barn som de med ADHD diagnos. Medicinen verkar också bara ha gynnsam effekt på kort sikt.

10/ Förs debatten på fel premisser? Vi kanske skulle arbeta för en "tredje diskurs". (se punkt 5).

Jag ser fram emot en respons på denna artikel då diagnosen ADHD är ett problem som bara ökar. Den pandemi som brutit ut i USA har smittat av sig här också. Det är inte säkert att vi har sett den fulla effekten än.

Litteratur: David Nylund, Treating Huckleberry Finn. Jossey-Bass 2000. Mareld

Jan Robertsson
Leg. Psykoterapeut
Psykoterapihandledare

 

15 feb 2016

Välkommen

Välkommen till www.trollhattanpsykoterapi.com

 

 

 

Jag har för närvarande mottagningen öppen onsdagar och torsdagar, även måndag och tisdag och fredag på kvällstid.

När ni kontaktar mig via kontaktformuläret är det bra om ni även uppger telefonnummer då jag kan ringa upp er. Detta sker oftast samma dag.